DJ Agaton / One Love

Tisdag natt, indiskt te och john silver.

Känns lite bättre nu.

Känndes som en kulmen igår natt, jag har mina kännetecken.
Igår natt spydde jag och hostade blod och det brukar bli så
när jag mår som allra sämst, vilket jag dessbättre har varit
beskonad i från ett tag nu.

Satte på tv:n förut och då var det ett avsnitt av Big Brother och
fy fan, bespara mej från denna skit....
Jag är väl medveten om att det görs otroligt mycke dålig tv, det
mesta faktiskt men att det kunde bli så här pinsamt kass trodde
jag i ärlighetens namn inte.

Och grammisgalan sen då, fy fan, vart är musikvärlden på väg
när man delar ut pris till bästa polyfoniska ringsignal?
Dessutom tre grammisar till Laleh, Sverige har ju så mycke bättre
att komma med men ändå är det större delen av bottenskiktet som
kammar hem priser, jag gråter.....

Föresten, "hon" ringde igår när jag var ute och handlade för att be
om ursäkt för sitt sviniga beteende och berätta hur allt låg till och
jag kan inte göra annat än att tycka synd om henne, all denna skit,
alla dessa jävla gråzoner och återfall. Tänker på dej vännen!

Linn va här förut också, vi drack te och pratade musik vilket
alltid är livsförlängande och en paus i ensamheten.
Tanken är att vi ska göra en duett ihop på min solo-platta sen,
jag hoppas att det blir så.

Nu börjar ögonlocken fladdra efter fem timmars sömn på tre dygn
så jag ska väl försöka att knyta ihop säcken nu och krypa ner i min
alldeles för stora säng.

Jag behöver lite kärlek, bara lite, sen ska jag vara tyst, jag lovar.

Kvällens blogg-låt:   Acolade - Fire Me Up

This is where the railways end.
Ta hand om varann.
Kram.

//Yours truly, Agaton.