DJ Agaton / One Love

Kan man göra annat än att gråta för sig själv?
Gråta när dessa förbannade demoner är ute
efter en, obviously not......

Får nog kontakta min läkare imorgon så jag kan få nya
sömnisar annars bryter jag ihop fullständigt.
Tyvärr måste man eftersom man oftast jobbar så sent så
blir ju dygnsrytmen helt åt helvete.

Snön faller fortfarande utanför fönstret här i min ockuperade
ensamhet och det är väl som lundell sjunger "snön faller och
vi med den", fast i detta fallet känns det bara som att det är
jag som faller och det är tungt som fan, som vanligt.

Ida var här förut och hälsade på en stund, trevligt men det
var väl kanske inte så att ensamheten känns mindre
betyngande nu, dessvärre. Det lär med andra ord inte bli
någon sömn alls i natt utan en natt med melankoliska
mästerverk, x antal cigg och en del rödvin.
Patetiskt kanske ni tycker? men om jag ska vara ärlig mot
er så bryr jag mig inte ett skit om vad ni tycker om saken.

Med nattens jagande demoner kommer tankarna i vanlig
ordning och naturligtvis dyker "hon" upp i mina tankar, ouch.
Jag försöker ju att glömma henne men hon har satt sina
spår, att säga annat vore att ljuga. På sätt och vis kan jag inte
förstå varför hon finns där framför allt med tanke på hennes
uppgivenhet och hennes sätt att avsluta vårt senaste telefon-
samtal, det var fyra dagar sedan, hennes nummer är raderat
i mobilen men ett ansikte i minnet är svårare att göra sig av
med. Fakta med "henne", jag nämner inget namn, är att ingen
har pratat så mycke om moral men haft så lite av det själv.

Har öppnat balkongdörren nu och låter den iskalla vinden
bita tag i min ömtåliga kropp. Inget kan ändå göra ondare
än när någon stampar på ditt hjärta och jag befinner mig i
ett krig, ett krig som jag är rädd att jag håller på att förlora.
Jag har en vag känsla av att det där ljuset jag ser i tunneln
är ett tåg och det kör alldeles för fort........

Nattens låt får bli Lowgold - Every Train.....

Au revoir, farewell, bye bye.